100131
ps. kan ni fatta att det är sista dagen på första månaden, redan?! helt sjukt ju.
<3
michaela fornis inlägg om vänner idag gjorde att jag fick mig en ordentlig tankeställare. alltså, jag har alltid haft den åsikten om vänskap, vänner ska få dig att må bra. de ska få dig att tycka att du är bäst i hela världen, att ingenting är omöjligt och du ska känna dig trygg när du tänker på dina vänner. folk som trycker ner dig och får dig att känna dig osäker på dig själv är inte värda din tid. men, visst fan är det lättare sagt än gjort. man umgås med vissa för att man måste, det går inte att bryta med andra för att man inte vill såra någon osv. jag gör ju själv det misstaget. just nu tänker jag särskilt på två personer som på den senaste tiden bara fått mig att må dåligt över mig själv. efter att ha umgåtts med någon av dem så vill jag bara gå och lägga mig under täcket och skona världen från mig själv. är inte det helt fel? sen har jag ju också världens bästa vänner som får mig att känna som att världen väntar på mig, bara mig och ingen annan. är det inte så det ska vara egentligen?
ps. såg också nyss på tv att goda vänskaper kan förlänga livet. jag kommer fan bli minst hundra.
nofuckingsun-day
det är mest dem där dagarna då man vaknar upp alldeles pigg och glad, då man verkligen tror att det kommer bli en bra dag idag, det är mest då allt går åt helvete. just nu önskar jag att jag aldrig gått upp ur sängen på morgonen och att det slutar snöa någon jävla gång och att våren kommer snart. depp-söndag förfan! sen kan vi ju alltid kolla på bilden ovan och låtsas att vi är där, men när tittar man ut är det kört. då är vi tillbaka i islandet igen. fan.
bild: the sartorialist
i'm living in a waitingroom
kombinationen orkar-inte-mer-kroppsångest och kortisonmedicinering-som-fått-mig-att-svullna-ytterligare har lett till en total jag-tänker-inte-bry-mig-mer-reaktion som hållt i ganska länge nu. eftersom jag konstant är livrädd för att falla tillbaka i gamla spår så är det lättare att ignorera och låta saker fortsätta vara som de är, men så trivs jag inte heller har jag kommit fram till nu.
så, nu är det dags. vi ska köra på det bra sättet, det ska vi. TAGGAD!!
GO GO GO ALAN, RUN YOU HAIRY BASTARD!!!
idag blir det iallafall kusinkalas, yay! så vi hörs väl. mmhm.
dear friend
fredag är veckans bästa dag och veckans bästa dag ska spenderas med de bästa vännerna. jag har haft det bra, jag har det bra och jag kommer att ha det bra. längtar till måndag, nervositeten är på en lagom stor nivå och jag är ser mest bara fram emot allt. åh, nu börjar det, jag känner det. puss.
alice in wonderland
jag tror den här filmen är den jag ser mest fram emot i år. tror inte ens att eclipse är mer lockande (!) hah. johnny depp alltså. can't get enough of him.
it's good to be alive
åh, kära vänner. fan vad bra det är nu. nytt jobb (äntligen, äntligen går något i min väg, äntligen slipper jag dem där jävlarna som behandlat mig som skit), ny start. jag visste att 2010 skulle bli bra. godnatt. <3
kusinvitamin+ranaskamera=magi
modell: mathilda
fotograf & stylist & redigör: rana
assisterande stylist: jag
(om livet vore intressant och vi levde i, oh say paris for example, och fotograferade i en studio i vår lägenhet med en utsikt som klår eiffeltornets, och hade kläder i en oändligt stor garderob, då skulle det kännas lite bättre och mindre töntigt att skriva så. men fan, nu skriver jag så ändå.)
om jag hade varit en person som på något sätt, om än extremt litet, kunde påverka modevärlden skulle jag skrika: "ni behöver mathilda! ni behöver rana!" med en jävla gramofon. fyfan vad ni är bra. brabrabra.
i'm on the verge
jag har så stor lust att packa väskorna och dra iväg till något varmt ställe, långt långt borta. NU! fan för sverige och minusgraderna (och för syrianska frisörer som jämt tycker de vet bäst). ja, idag är jag bitterfittan nummer ett. stand clear.
bild: the sartorialist
step in
fuck facebook
jag tror jag är botad från facebookhysterin!
för en vecka sen bestämde jag och rana oss för att bojkotta facebook för att se hur det skulle gå. vi gav bort våra lösenord (och därmed makten) till matilda som fick order om att inte ge oss dem hur mycket vi än bönade och bad. jag trodde jag skulle dö de första dagarna, facebook tog ju upp halva dagen innan! alltid på i bakgrunden osv, trots att absolut ingenting händer större delen av tiden. men ju längre tid som gick, desto mindre kände jag att jag ville logga in. och idag, när makten återställdes till mig haha, så ville jag knappt vara inne.
känns awesome! :D
just nu känner jag mest: fuck facebook! YEAH.
and then they grew up
vår lilla silvina har blivit stor idag, hela 20 år är hon. och ladies and gentlemen, vi har officielt vår egna langare! grattis älskling, hoppas vi lyckades göra din födelsedag till den bästa. älskar dig. <3
bild: rana
it's a strange world when girls can get so broken hearted
hanna med h
för tillfället är jag sjukt nerkärad i joel kinnaman. titta på det här klippet! en film som måste ses känns det som, och jag störs nästan inte alls av att den är på svenska. iallafall inte det här lilla klippet, men i de flesta fall brukar klipp från svenska filmer räcka för att jag ska titta bort och börja vrida mig av skam över det dåliga skådespeleriet osv.
att han är äckligt snygg gör ju inte heller så mycket.
i need light in the dark as i search for the resolution
and you hold me down
dude, that's not cool
herre min skapare.
there's alot that i don't know
Jack's Mannequin – The Resolution
Jack's Mannequin – Bruised
Jack's Mannequin – La La Lie
Jack's Mannequin – Rescued
så brabrabra!
and today was a day just like any other
om tio år är det här vi. det saknas en, men någon måste ju fotografera. sexandthecity-känslan är total och livet kommer både le mot oss för att fem sekunder senare skita ner oss fullständigt men det spelar inte så stor roll när man har en sån familj, det gör verkligen inte det.
för övrigt ska jag lägga upp lite länkar på några jack's mannequin låtar om ett tag, ni måste lyssna på riktigt för de är något av det bästa jag någonsin hört.
och vi som har så bråttom att växa upp (jag vill, nu)
tänk om livet ändå kunde vara lite som i elsas mode. sådär klyshigt och utstakat. om man ändå kunde få veta vad som väntar, hur livet ska bli. bara så att man slipper oroa sig liksom. men det är ju en skada jag har också, brist på tålamod. måste införskaffas, för övrigt. det finns inget som komma skall i mitt liv känns det som, allt ska vara här nu och det funkar ju inte alltid. äh. jag vill bara inte vara arton år och ofärdig längre, men det kommer väl det med.
nu ska här fixas och trixas så att jag blir presentabel igen och sedan ska jag lunka över till caroline för en kafferast innan jobbet. myspys och halvt vuxet sådär. puuuuuussssss, typ.
"i'll give you storecredit in the amount of 4 dollars" .. "i will take it .."
alltså vänner.
HUR KAN MAN KOMMA PÅ SÅ GENIAL KOMEDI?!
dreams, dreams
kan inte få bort känslan.
hello, my name is sandra, and i am addicted to cellphones.
om jag fick bestämma skulle jag köpa en ny mobil varje dag, fast det kanske inte är så chockerande nyheter om man känner mig. min senaste förälskelse är mobilen ovan, nokia e72. åh, den är så läcker. för övrigt är läcker ett otroligt äckligt ord, men just nu passar det väldigt bra. mmmmm. det bästa vore dock en vit. en vit och glänsande liten jävel..
the one and only johnny depp
den fantastiska johnny depp har blivit utnämnd till decenniets bästa skådespelare. någon som är chockad? i think not. min absoluta favoritskådespelare är inte just det av ingen anledning alls. skulle kanske inte ge allt men iallafall jävligt mycket för att få träffa honom .. åh. tänk att få träffa willy wonka. hihi.
you're losing control of it
åh. jag vill skriva något intressant och inspirerande, låtsas att jag är en extremt duglig bloggerska som skiter ut femton inlägg i minuten men fan vad illa det är nu. jag vill skjuta mig i huvudet när jag tittar ut, jag menar hur länge ska snön stanna kvar egentligen, och här hemma ruttnar man ju mest bara bort. jag är totalt pank så att ta sig någonstans för att exempelvis fika är ju totalt otänkbart och någon lust att fixa till mig har jag inte ens.
MEN! istället kan vi drömma. åh, drömma bort oss till paris i vår (kanske) och stranden i sommar (garanterat!) och bättre tider i allmänhet liksom. ett nytt jobb snart förhoppningsvis och lite mer pengar i kassan, det ska sparas och planeras och jag ska bli bättre på det. inte shoppa bort allt. SPARA! ojojoj. och sen mina mer privata planer som hittills går relativt bra, yay!
vi löser det här. den här dumma vintern som vägrar försvinna och mörkret som lägger sig klockan tre på eftermiddagen och depressionerna och allt vad det är. det kan ju bara bli ljusare nu, haha. nu ska jag göra något vettigt. hej.
in the pool of us
idag är jag taggad! har en massa nya planer för mitt liv, det ska bli bra. ikväll har jag något lite småhemligt på gång (vill inte jinx it) så om alla bara kan hålla tummarna för mig så skulle det vara underbart, hah. och det andra .. det andra går bra.
nej usch, nu blir det bara en massa goja, men tänk på en grej. det är vi som har makten över våra liv. det är VI! jag är världens klagare, men igår (tack vare ett stort antal vänner-avsnitt konstigt nog), insåg jag att jag kan ju förändra det. jag kan ju förändra allt jag klagar över, allt som inte går bra. JAG HAR MAKTEN. och nu, när jag har ett halvår till utan plugg så har jag tiden också. det är perfekt. PERFEKT.
nu blir det dusch. ciao.
ska livet verkligen vara såhär tråkigt?
ska livet bara vara att spara pengar inför nödsituationer, att låsa sig fast vid det säkra (nej förlåt, kedja sig fast), att göra allting rätt enligt alla stegen på checklistan. ska livet vara att inte tatuera sig för att någon gång kanske jag ångrar mig (oj, vad hemskt), att alltid tänka på konsekvenserna, att aldrig våga göra någonting för att kanske, tänk om, man vet aldrig. man ska segla genom livet, åka på rosa moln där inget kan skada en, aldrig ramla, aldrig skada sig. men fattar ni inte att det är såren som gör livet? det är när vi faller, när vi skrapar upp knän och armar, när vi får blåmärken som läker så långsamt, det är då vi lever. det är då vi inte bara existerar i en värld där allting består av rutiner, tråkiga rutiner, där varje dag är en repris av igår. det är när jag om tjugo år tittar på min tatuering, som möjligtvis kanske inte stämmer överens med min person då, det är då jag minns vem jag var, vad jag stod för. det är då jag minns hur jag utvecklats, vart livet har tagit mig.
det är bättre att våga och sen ångra än att bara se på när livet åker förbi.
excellent!
kolla min hand! :D love it!
lily cole
okej. the end på riktigt nu.
oh johnny
för övrigt så har jag idag lämnat ut mitt cv till några butiker (tre st verkade nappa, yay!), införskaffat nytt läsmaterial, vantar, en hand för smycken och några fina ringar. jag är mycket nöjd!
nu, mina vänner, ska jag börja läsa alkemisten (ett måste i livet, vad jag har förstått) och sedan enter my world of imagination, a.k.a. sova. natti.
ibland är det som att jag svävar
snälla sluta.
nej, dåliga tankar ska bort, nu ska jag sova. godnatt.
<3
sitter och pratar med älskade silvina på msn just nu och saknarsaknarsaknar. åh, kom hem någon gång? <3
when you get to travel round the world
idag blir det jobb i två timmar (totalt ovärt), möjligtvis bråka med min idiot till chef, lämna cv, besöka bank och komma hem till totalt KAOS med halva släkten på besök. yaaay! not.
nothing is permanent, not even death.
i år kommer det så många sjukt bra filmer på bio och nyss fick jag se trailern till robert pattinsons nya film, så nu kör vi lista.
1. avatar
2. alice in wonderland (åh johnny depp är fantastisk, "you're terribly late you know, naugty!")
3. sherlock holmes. åh jude law. åh rachel mcadams.
4. remember me. r y s n i n g a r.
5. the imaginarium of dr. parnassus. heath ledgers sista film. han hann aldrig göra klart den så hans roll spelas av honom, johnny depp, jude law och colin farrell. fucking awesome!
godnatt.
för första gången i mitt liv
jag tror på riktigt att jag har världens bästa vänner. där har jag lyckats, jag har funnit människor utan blodsband som ändå känns som min familj. jag är aldrig så avslappnad och bekväm som när jag är med dem och sånt är lätt att vänja sig vid. poängen är då att det kanske blivit till en nackdel då jag börjar bli jävligt kräsen när det kommer till vänner. jag kan störa mig på smågrejer och vilja bryta kontakten helt bara för att jag vet att det finns vänskap som är så mycket bättre.
det är som att vara stenrik och sen få testa på ett medelklassliv. vad tror ni reaktionen blir då? haha. nej men, det ligger en fin gräns där. folk måste få ha sina fel men man ska inte acceptera vad som helst, då blir det bara fel.
ja, vet inte riktigt vad jag ville säga. mest bara tack för att ni finns.
därför vill jag ha en systemkamera
för bilderna blir magiska då. (och det skulle vara finfint att slippa sno bilder från rana hela tiden)
känns som att åtminstone hälften av nyårsafton nr ett var blev lyckad, tacktacktack!
när det slutar göra ont
kärlek. hallå, jag väntar!
please say something, darling shout
i don't recognize your doubt
please say something, darling, shout
like me
how unfair to shut me out
each confession I make
translates to you as an insult
we must rid ourselves of this habit
i once heard you say youll never love anyone more
then why am I still fighting you?
maria mena är lite av en gud.
our old world is hard to find
fotograf: rana.
det behöver inte vara självhat som får en att vilja klösa sig ur sitt skinn och trä på något annat, bara för att få vara någon annan för en dag. det monotona i livet, upprepningarna, samma sak varje dag räcker. vi har ett begränsat antal dagar, ett okänt antal dagar i livet, och om varje dag ser likadan ut, vad är det vi lever för? då har vi redan upplevt allt. det största har varit och livet går inte framåt längre, livet står still.
sådana tankar håller mig uppe om nätterna.
rädslan för att ha slösat bort det värdefullaste vi har.
it's a simple kind of lovely
jag har aldrig någonsin några förväntningar alls på nyår. hoppas aldrig att det kommer bli underbart, fantastiskt eller storslaget, för det är så galet överskattat i mina ögon. därmed blev idag inte misslyckat, utan det bara var. middagen var härlig just på grund av de jag var med, inte på grund av att ett nytt år strax skulle börja. festen i lokalen blev som alltid, obehag och villbortnukänsla ända tills jag gav upp och spenderade årsskiftet hemma hos caroline i hennes vardagsrum. precis lika bra som att stå ute bland hundratals andra och glo på fyverkerier och kindpussas och önska varandra gott nytt år, om inte bättre. till sist åkte vi till mosters hus där jag äntligen kunde slappna av och njuta. slutet gott, allting gott.
mitt nyårslöfte är att inte ta allt på så stort allvar. att försöka se världen på ett enklare sätt, mindre på liv och död hela tiden. lättsamhet är nyckelordet här!
nu kan jag inte ens hålla upp ögonen så jag avslutar det här nu. gott nytt år, 2010 kommer bli a-m-a-s-i-n-g, det vet jag.