hej.
910419
grattis till mig själv! huuurrrraaa!
i try living in the moment
jag är lite hyper just nu men ska försöka varva ner och sova.
ps. Jack's Mannequin – The Resolution - Acoustic Version - i like. puss.
men herregud.
örnen gjorde det
jag tror verkligen inte att livet hänger på de få chanser man får, jag tror man får små chanser till alternativa vägar hela tiden. varje dag, varje vecka, varje månad dyker något nytt upp. och vi kan välja att ta de chanserna eller att fortsätta på den vägen vi redan färdas på. vi drömmer och längtar något så oerhört efter vår chans att vi missar alla andra som dyker upp. det blir ett slags tunnelseende. man ser bara sitt mål och vägen dit, alla chanser och framförallt alla risker att det misslyckas (som också finns där), vägrar man se. och när man väl står där, när man av en eller annan anledning missat sin chans, så tror man att livet är över. jorden har gått under. det finns inget annat. men så är det ju inte! livet är så långt och fyllt av miljontals chanser. miljontals olika chanser. vi måste fan vidga våra vyer nu och inse att den vägen vi letar efter kanske inte finns. men det är inte kört då, vi får helt enkelt leta upp nya vägar.
(förövrigt, bajsjävlahorhögskoleprovet i den där bajsjävlahorskolan är äntligen fucking över. jag skiter fullständigt i hur det gick, det är borta. åhhhhhhh.)
grey's s06e15
tv som börjar när du vill
alltså, bästa reklamen ever, eller vadåå? :D
för få hjärnceller är tillräckligt fungerande för att få till en bra rubrik.
iaf. har pluggat diagram och lite ordlistor, men det spelar ingen roll. jag är så glad för jag vet vad min back-up är nu. yeeeah. känner för första gången att jag inte kommer dö om danmark inte heller vill ha mig. bra känsla, mycket bra. för övrigt kollar jag och mamma hus, kanske blir en flytt snart. hoppas ..
ps. shutter island SUGER. en av di caprios sämre filmer, defintivt. under hela bion igår föreställde jag mig honom så som han såg ut i titanic. vissa män blir bara bättre med åldern (åh george clooney, yummieeee), men vissa förfaller (LEEEO?!). jaja. filmen var inte det viktiga, sällskapet var bäst som alltid. tja!
and i'm painted black
take this sinking boat and point it home
we've still got time
raise your hopeful voice you have a choice
you'll make it now
drained.
-
raderat.
en till sak på listan. grrrrreat som tigern sa.
lalalalalala!
hooked on lily allen och är glad idag! solen skiner, ser ni det? tittar man upp på himlen och låter solen värma ansiktet så kan man nästan låtsas att man är någon annanstans, långt långt bort. tänk att vi ska dit i sommar! det kommer bli underbart.
livet leker trots bakslag som skatten (betala igen, fucking issamjävel). åh, älskar solen. älskar livet.
fyi, facebook ryker igen. FÖR JOBBIGT JU?!
c'est la vie
varvar leenden med tårar hela tiden, ler för att sommaren kommer bli den bästa, ler för att mitt liv börjar ordna sig nu. jag ser strukturen, jag ser vilken väg det kommer ta. jag ler för att jag börjar bli frisk, för att jag börjar acceptera vissa saker som inte går att förändra.
men sen gråter jag för att jag kommer bli så fruktansvärt ensam, för att jag kommer lämna de som betyder allra mest. ibland slår det mig, att jag kommer vara själv i danmark och även om jag skaffar vänner så kommer de inte att vara ni. min familj. gråter för att saker måste förändras, för att det inte går att stanna kvar på samma plats i all oändlighet. gråter för min oförmåga att inse att den dagen faktiskt kommer, då vi måste säga hejdå till varandra. gråter för att jag alltid skjuter upp allt och för att man inte kan fly från verkligheten. men det vill jag nog inte heller, för tar jag inte det steget så kommer jag vara fast här, i samma rutin dag ut och dag in. fattar ni? åh, det är så rörigt i mitt huvud. när jag sitter ensam och får en chans att tänka kommer paniken, tårarna och skratten.
hur ska jag någonsin kunna säga hejdå till er? hur? jag har ingen jävla aning.
danmark
puss
paris.
igår köpte jag världens finaste örhängen för 20 kronor. det är nästan så att jag vill åka till paris nununu bara för att ha dem på mig där! åh, paris. je t'aime! (way, skolfranskan sitter kvar!)
gorgeous.
vänner.
men när den ena bara slutar höra av sig,
(inte ens när den andra hamnar på sjukhus)
det är väl då det gör mest ont, eller? vänskap är ett förhållande som kräver energi från båda sidor men jag menar, ibland är det den andras plikt att kolla hur det är. speciellt efter att man växt upp tillsammans.
fast jag kan väl bara säga att du egentligen aldrig slutat chockera mig,
men hur fungerar du egentligen? kan du förklara för mig vad jag gjort? vår vänskap dog ganska plötsligt tycker jag. blev väl påkörd eller nåt ..
(cause when a heart breaks it don't break even)
the worst part is there's no one else to blame
ibland kan jag tänka att fan, tänk om jag inte orkar anstränga mig mer. tänk om viljan aldrig mer kommer tillbaka, tänk om jag bara kommer vara fast och förlora förmågan att träffa folk, att vara social och trevlig, tänk om jag blir en sluten och mörk människa, tänk om jag ruttnar bort. tänk om jag inte orkar låtsas med dig och dig längre, tänk om jag bara vill vara med folk som jag redan känner utan och innan och som redan känner mig lika väl, tänk om jag inte vill veta vem du är för jag har redan de jag behöver.
men sen tänker jag nej. jag kommer aldrig låta det hända. tvekar jag vid stupet så kastar jag mig ut i det där ögonblicket innan man hinner tänka efter igen. när hjärnan tar en paus mellan argumenten att inte ta steget fullt ut. jääääävlaaa skiiiiiit, livsgnistan, VAR ÄR DEN?!
some try to hand me money, they don't understand
stuck on the script just nu. hey sexy with an awesome voice. mrs jonas, din man kan slänga sig i väggen!
