michaela fornis inlägg om vänner idag gjorde att jag fick mig en ordentlig tankeställare. alltså, jag har alltid haft den åsikten om vänskap, vänner ska få dig att må bra. de ska få dig att tycka att du är bäst i hela världen, att ingenting är omöjligt och du ska känna dig trygg när du tänker på dina vänner. folk som trycker ner dig och får dig att känna dig osäker på dig själv är inte värda din tid. men, visst fan är det lättare sagt än gjort. man umgås med vissa för att man måste, det går inte att bryta med andra för att man inte vill såra någon osv. jag gör ju själv det misstaget. just nu tänker jag särskilt på två personer som på den senaste tiden bara fått mig att må dåligt över mig själv. efter att ha umgåtts med någon av dem så vill jag bara gå och lägga mig under täcket och skona världen från mig själv. är inte det helt fel? sen har jag ju också världens bästa vänner som får mig att känna som att världen väntar på mig, bara mig och ingen annan. är det inte så det ska vara egentligen?

ps. såg också nyss på tv att goda vänskaper kan förlänga livet. jag kommer fan bli minst hundra.