and today was a day just like any other
om tio år är det här vi. det saknas en, men någon måste ju fotografera. sexandthecity-känslan är total och livet kommer både le mot oss för att fem sekunder senare skita ner oss fullständigt men det spelar inte så stor roll när man har en sån familj, det gör verkligen inte det.
för övrigt ska jag lägga upp lite länkar på några jack's mannequin låtar om ett tag, ni måste lyssna på riktigt för de är något av det bästa jag någonsin hört.
<3
sitter och pratar med älskade silvina på msn just nu och saknarsaknarsaknar. åh, kom hem någon gång? <3
för första gången i mitt liv
jag tror på riktigt att jag har världens bästa vänner. där har jag lyckats, jag har funnit människor utan blodsband som ändå känns som min familj. jag är aldrig så avslappnad och bekväm som när jag är med dem och sånt är lätt att vänja sig vid. poängen är då att det kanske blivit till en nackdel då jag börjar bli jävligt kräsen när det kommer till vänner. jag kan störa mig på smågrejer och vilja bryta kontakten helt bara för att jag vet att det finns vänskap som är så mycket bättre.
det är som att vara stenrik och sen få testa på ett medelklassliv. vad tror ni reaktionen blir då? haha. nej men, det ligger en fin gräns där. folk måste få ha sina fel men man ska inte acceptera vad som helst, då blir det bara fel.
ja, vet inte riktigt vad jag ville säga. mest bara tack för att ni finns.
därför vill jag ha en systemkamera
för bilderna blir magiska då. (och det skulle vara finfint att slippa sno bilder från rana hela tiden)
känns som att åtminstone hälften av nyårsafton nr ett var blev lyckad, tacktacktack!
när det slutar göra ont
kärlek. hallå, jag väntar!
