och vi som har så bråttom att växa upp (jag vill, nu)



tänk om livet ändå kunde vara lite som i elsas mode. sådär klyshigt och utstakat. om man ändå kunde få veta vad som väntar, hur livet ska bli. bara så att man slipper oroa sig liksom. men det är ju en skada jag har också, brist på tålamod. måste införskaffas, för övrigt. det finns inget som komma skall i mitt liv känns det som, allt ska vara här nu och det funkar ju inte alltid. äh. jag vill bara inte vara arton år och ofärdig längre, men det kommer väl det med. 

nu ska här fixas och trixas så att jag blir presentabel igen och sedan ska jag lunka över till caroline för en kafferast innan jobbet. myspys och halvt vuxet sådär. puuuuuussssss, typ.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0