ikväll kommer för alltid vara känd som nick-jonas-kvällen. unfortunately. godnatt nu, puss.

idag består av kaffe och andra lama försök att pigga upp mig själv. känns som om jag är i dvala, segis #1 just nu. fina bilder blir man ju alltid glad av iofs, så rensar igenom bilderna på datorn för att få lite inspiration och ser på the city och top model samtidigt. jag är kär i amandaa&michelle, tvillingarna. jaja. hej tråktisdag förfan.

jag älskar söndagsmornar. man vaknar sent och utvilad, ligger kvar i sängen extra länge. allt går så segt och det finns ingen press. igår var trevligt! en riktig budgetmiddag fick jag köra med (paaaaank) men klarade mig på exakt 103 kr, och middagen följdes av filmkväll. the ugly truth var bra, inte sjukt bra, men bra heh.

nu är jag mest i chocktillstånd hela tiden, jag tror inte jag smält de nyupptäckta sakerna riktigt än, men snart sker det väl. det jag har framför mig är det jag är mest orolig för, men man ska vara tacksam för vad det inte är tycker jag nog.

nä nu ska jag ta mig en kopp kaffe och chillerilla lite till. ikväll blir det kusinbesök tror jag, yaaay!

the sartorialist, of course.

första dagen på nya jobbet idag, jag är galet exalterad! får se hur det går, nu kör vi. puss!

michaela fornis inlägg om vänner idag gjorde att jag fick mig en ordentlig tankeställare. alltså, jag har alltid haft den åsikten om vänskap, vänner ska få dig att må bra. de ska få dig att tycka att du är bäst i hela världen, att ingenting är omöjligt och du ska känna dig trygg när du tänker på dina vänner. folk som trycker ner dig och får dig att känna dig osäker på dig själv är inte värda din tid. men, visst fan är det lättare sagt än gjort. man umgås med vissa för att man måste, det går inte att bryta med andra för att man inte vill såra någon osv. jag gör ju själv det misstaget. just nu tänker jag särskilt på två personer som på den senaste tiden bara fått mig att må dåligt över mig själv. efter att ha umgåtts med någon av dem så vill jag bara gå och lägga mig under täcket och skona världen från mig själv. är inte det helt fel? sen har jag ju också världens bästa vänner som får mig att känna som att världen väntar på mig, bara mig och ingen annan. är det inte så det ska vara egentligen?

ps. såg också nyss på tv att goda vänskaper kan förlänga livet. jag kommer fan bli minst hundra.

kombinationen orkar-inte-mer-kroppsångest och kortisonmedicinering-som-fått-mig-att-svullna-ytterligare har lett till en total jag-tänker-inte-bry-mig-mer-reaktion som hållt i ganska länge nu. eftersom jag konstant är livrädd för att falla tillbaka i gamla spår så är det lättare att ignorera och låta saker fortsätta vara som de är, men så trivs jag inte heller har jag kommit fram till nu.

så, nu är det dags. vi ska köra på det bra sättet, det ska vi. TAGGAD!!

fredag är veckans bästa dag och veckans bästa dag ska spenderas med de bästa vännerna. jag har haft det bra, jag har det bra och jag kommer att ha det bra. längtar till måndag, nervositeten är på en lagom stor nivå och jag är ser mest bara fram emot allt. åh, nu börjar det, jag känner det. puss.

modell: mathilda
fotograf & stylist & redigör: rana
assisterande stylist: jag

(om livet vore intressant och vi levde i, oh say paris for example, och fotograferade i en studio i vår lägenhet med en utsikt som klår eiffeltornets, och hade kläder i en oändligt stor garderob, då skulle det kännas lite bättre och mindre töntigt att skriva så. men fan, nu skriver jag så ändå.)

om jag hade varit en person som på något sätt, om än extremt litet, kunde påverka modevärlden skulle jag skrika: "ni behöver mathilda! ni behöver rana!" med en jävla gramofon. fyfan vad ni är bra. brabrabra.

jag har så stor lust att packa väskorna och dra iväg till något varmt ställe, långt långt borta. NU! fan för sverige och minusgraderna (och för syrianska frisörer som jämt tycker de vet bäst). ja, idag är jag bitterfittan nummer ett. stand clear.

bild: the sartorialist