vänskaper tar slut hela tiden. varje dag så dör flera stycken, sakta men säkert. den får kanske cancer eller något annat hemskt. man går från att höra av sig till varann varje dag, till varje vecka, varje månad, ända tills man inte längre vill utan känner att man måste. tumören är så stor då, vänskapen är döende, går fortfarande att rädda men det är knappt. eller så sker något stort, ett bråk utan lösning (utan vilja att lösa), man vill inte längre. orkar inte. ibland är det ömsesidigt, ibland inte.

men när den ena bara slutar höra av sig,
(inte ens när den andra hamnar på sjukhus)
det är väl då det gör mest ont, eller? vänskap är ett förhållande som kräver energi från båda sidor men jag menar, ibland är det den andras plikt att kolla hur det är. speciellt efter att man växt upp tillsammans.

fast jag kan väl bara säga att du egentligen aldrig slutat chockera mig,
men hur fungerar du egentligen? kan du förklara för mig vad jag gjort? vår vänskap dog ganska plötsligt tycker jag. blev väl påkörd eller nåt ..

(cause when a heart breaks it don't break even)